When It Isn't Like It Should Be

Jag kommer att blogga på mariewiik.bloggplatsen.se, efter som jag sällan kommer åt den här sidan…

Jo man tackar ja. I många lägen (sen jag blev förflyttad) trivs jag förbaskat bra med mitt jobb. Att slippa dela post.

Men dagar som den här, då hade jag gärna gått hem efter min avklarade runda. Första personen stämplade ut och gick hem 10.10. Det hade jag med kunnat göra, utan problem. Men det finns ett problem, jag är schemalagd till 16… Känns tungt att ha suttit själv på kontoret sen 13 ungefär. Men om en månad är jag fri från jobb i ett år och lite till. Så jag ska väl inte klaga.

Nu har jag absolut inget att göra. Så det blir lite tidigare hemgång för mig trots allt! Inte 4 h tidigare än men en halvtimma. Alltid något.

Myran har börjat sparkas på insidan av revbenen. Inte jätteskönt. Har läst att ett litet liv i det här stadiet kan sparka så hårt att man tappar andan… Aj. Hoppas på att min lilla Myra är snäll mot mig och fortsätter med sina ”små-sparkar”.

Sakta men säkert har jag märkt att mina ben har blivit svullna. Men vafan, någon måtta på det hela får det väl vara! Känns som jag har två knubbsälar till fötter och vader. Det är helt galet. Och inte särskilt spännande alls.

Dessutom har det börjat klia något förskräckligt i handflator och under fötterna. Det är så att man blir galen. Står ofta på vår ryamatta och sprätter med fötterna för att det är det enda som lindrar. Smörja in sig ska hjälpa också, men jag tycker inte att det gör det. Hoppas hur som att det går över. Om inte annat är det ”bara” 52 dagar kvar tills det är är beräknat.

Har dessutom börjat känna av så kallade förvärkar. Känns ungefär som mensvärk. Kommer väl en tre-fyra gånger per dag och håller på i ca 1 minut. När det är dags ska det ske betydligt oftare. Men av någon anledning känner jag att jag längtar till den dagen då det sätter fart. Mest för att jag är lite trött på att gå runt och vara otymplig, graviditeten och livet inom mig är i sig mysig, men det känns skönt att det inte är så långt kvar nu.

Vi köpte barnsäng i Söndags. Nu håller jag på att måla den vit. Kommer bli fint! Längtar efter att få ”inreda” sängen med allt som ska vara där i!
Det är mycket som jag längtar efter just nu.

Imorgon fyller Nicklas och Mormor år. Det ska firas med smörgåstårta hemma hos mormor. Jag och Nicklas beger oss till Småland när han slutat jobbet imorgon. Innan dess ska jag åka till Gärdet för att prata med min chef angående min ledighet iom barnet. Sen ska jag träffa Madde innan jag beger mig för att hämta Nicklas på jobbet.
På fredag väntar sedan Göteborg och min bror och hans fru. Har inte varit där på två år! Tiden går om man säger så.
På lördag händer det, tro det eller ej, en hel del i mina hemtrakter. Så vi ska in till Gislaved för att se den årliga Karnelevalen (student-jippo). Senare på kvällen bär det nog av till Lola för att grilla med gamla godingar. Det ser jag fram mot. Söndagen, om jag orkar, kommer bjuda på mega-släktkalas. Hela släkten på mammas sida kommer att samlas i Kyrkebo för att äta och ses typ. 100 personer, jag tackar ja. En stund ska man väl klara av i alla fall.

Men nu ska jag iväg till Barkarby. Sen ska jag, vid tid och ork, fortsätta måla bebissängen.

Barnet

De sparkar du känt tidigare är nu mer som knuffar eftersom barnet börjar bli för stort för att röra sig fritt i fostervätskan. Barnets lungor förbereder sig inför den riktiga andningen. Kroppens viktiga organ och nervsystem fininställs. Underhudsfettet som det varit magert med tidigare har nu vuxit till och barnet ökar snabbt i vikt. Nu utvecklar barnet förmågan att svettas.

Vikt 2 kg.

Mamma

Magen tar mycket plats och dina lungor, urinblåsa och magsäck har det trångt därinne. Det är inte ovanligt att man drabbas av trög mage eller förstoppning under senare delen av graviditeten. Orsakerna kan vara flera, bland annat hormonet progesteron som hämmar tarmrörelserna, att man inte kan röra sig lika mycket som vanligt eller att livmodern trycker på tarmarna En annan bidragande orsak till trög mage är järntabletter som många tar under sin graviditet. Drick mycket, ät fibrer och rör på dig så mycket du orkar.

Kroppen börjar förbereda sig för förlossning och du kan känna lättare förvärkar som mensvärk ungefär. Det kan också läcka mjölk ur brösten. Har du anmält dig till en förlossningskurs?

Pappa/partner

Trygghet blir viktigare när man väntar barn och det är vanligt att man ser över sin ekonomi och försäkringar. Hur är det med hem- och livförsäkring? Ska barnet försäkras? Allt detta bestämmer ni själva.

Prata redan nu om hur ni ska göra med föräldraledighet och uttag av föräldrapenning. Några vill ta ut ungefär lika. I andra familjer tar en part större delen. Motiven varierar. Ni kan ta ut föräldrapenning redan 60 dagar innan förlossningen, men tänk på att om ni tar ut dagar innan födseln så har ni färre dagar att ta ut efter. Hör med försäkringskassan om vilka regler som gäller.

Enligt min barnmorska är jag perfekt och normal. Det är härligt att veta!
Min graviditet är ”perfekt”. Jag kan fortsätta som jag gör. Mina värden är bra. På alla sätt och vis. Hon är lite förvånad över att jag har så bra värden utan att äta några järntillskott eller några andra tillskott. Jag kan nog skratta mig lycklig som inte lider av foglossning, ryggont eller andra sådana smärtor. Det enda är lite halsbränna och att magen börjar bli så stor och tung att den till och med är jobbig att ”bära” när man ligger ner i sängen, men det fixar man lätt genom att lägga en kudde under magen!

Känns som att jag är där, på barnmorskemottagningen, väldigt ofta nu för tiden. Har varit på ”föräldrautbildning” där två måndagar i rad. Inte för att jag nu innehar ett diplom om att jag har genomfört den och är diplomerad förälder. Det är egentligen ett sjukt namn på ”kursen” eller  vad man ska kalla det. Det enda som sker är att en barnmorska står och pratar lite om smärtlindring och vad man ska tänka på innan, under och efter förlossningen. Sen lite om barnets absolut första tid osv, absolut inget som man blir utbildad förälder på. Givetvis svarar hon även på frågor som den lilla gruppen på ca tio personer kan tänkas ställa. Visserligen kommer det en del matnyttig information som man kanske inte tänkt på men som egentligen är självklar när man väl hör det. Så nej jag är inte förälder bara för att jag gått på den. Det krävs något större och det tror jag kommer ”automatiskt” i och med graviditeten. För den är bra märklig. Man förändras en del och framförallt förbereder den kroppen och psyket på så otroligt många plan som man inte hade en aning om, helt klart en cool upplevelse.
Ibland funderar jag på om jag kommer sakna det lilla livet i mig när det kommer ut. Vi har ändå varit vi ett tag nu, sen återgår jag till jag och den blir en människa. Skumt.

Idag var jag där på kontroll hos min BM igen. Har kommit så långt in i graviditeten att det nu sker varannan vecka. Minns första gången jag var där och hon visade mig hur rutinen ser ut för besöken. Jag minns så väl att jag tänkte att det var sjukt lång tid kvar tills jag kommer gå varannan vecka. Men nu är jag där.
Dessutom har de börjat titta på hur barnet ligger i magen, för att kunna minimera risken för att barnet lägger sig fel (det vill säga med rumpan neråt). Myran ligger redan rätt, huvudet neråt. ryggen är på min vänstra sida, rumpan strax under vänstra bröstet och benen sparkar lätt på höger sida.

Känns dock som en evighet till juli. Men det kommer nog gå fort. Hoppas jag.

Finns en del saker kvar att fixa innan bebisen kommer.
Spjälsäng ska köpas.
Rummet ska fixas, tapetseras om och inredas.
I övrigt är det bara saker som tvättlappar, blöjor och andra hygienprodukter kvar att köpa.
Barnvagnen är införskaffad och kommer i midsommar, samtidigt som mor och far kommer och hjälper oss med bebisens rum.
Känns lite som att vi inte vill förköpa oss på saker när vi ännu inte vet vad det är för kön på den lille. Dessutom känner jag på mig att det kommer att komma en hel del presenter till den lilla/lille när den väl är ute.

Som jag skrev tidigare blev Nicklas moped stulen inatt. Jävla idioter!

I eftermiddags ringde polisen till Nicklas och sa att de hittat den. De nämnde även:
”Den är inte så hel.”

Men då den stod på ett dagis i ett lite slummigt område  ville de att vi kom och hämtade den, så att inte barnen skulle skada sig.
Nicklas hämtade den och nu är den hemma hos oss igen. Dock inte i körbart skick.
Det jag inte förstår är vad man får ut av att stjäla någons moped. Köra den tills bensienen tar slut och därefter förstöra den. Jag hade ”förstått” om man hade sålt den och tjänat sig en hacka på det. Men ren förstörelse förstår jag inte!
Jävla idioter som inte förstår vad de kostar samhället och enskilda personer.
Nicklas har en arbetskollega som gillar att meka, han ska få leka med mopeden som hobby. Men jag känner på mig att reperationen av mopeden kommer kosta mer än vad vi gav för den när vi köpte den. Det har inte jag någon större lust med.
Jag blir bara less på personer som förstör för andra. Gå och klipper, skaffa ett jobb och därefter kan ni KÖPA det ni vill ha som alla andra!

Min nedräkningstavla.
Hjärtat är dagen då det är beräknat att vårt lilla tillskott ska titta ut.

Men än så länge ligger han/hon skönt i magen.

I måndags hoppa någon framför tåget utanför mig…

Inatt stal någon vår moped.

Konstigt att man känner en olustig känsla i kroppen. Som att någon bevakar mig och mitt hem.

Om man ska räkna som alla ”icke-gravida-människor” är det idag exakt 2 månader kvar tills det är ”planerat” att den lilla ska födas. Det känns faktiskt långt. Men min lilla nedräkningsmojäng på vår fina griffeltavla gör att det hela känns lite kortare. (Tänkte lägga upp bild på den och magen lite senare ikväll, eller senare i veckan.)

Det jobbiga med att vara gravid just nu är inte att det är tungt, inte att det är obehagligt att ha vissa byxor på sig , inte att det är skönare att gå runt helt naken än med kläderna på. Det jobbiga är värmen. Det är helt galet vad jobbigt det är att värmen är här.
Jag vet att det är helt sjukt att klaga på värmen, men jag kan nästan lova att jag aldrig kommer klaga på värmen efter den här sommaren. Inser att det kommer bli långa två månader, speciellt om det kommer vara bra väder. Det är tur att man kan svalka sig i dusch, bad och med hjälp av AC:en i bilen. Guld värt!

Appropå guld. Hittade en oadresserad Bamse-tidning på jobbet idag. Nr 500. Givetvis stod detta på omslaget med stora guldbokstäver. Fint ska det vara!

Och när jag kom hem möter lukten av badhus mig. Vilket är ett gott tecken. Det betyder att min kära sambo har rengjort i och runt katternas lådor. Det är alltid lika trevligt när det inte stinker kattkiss. Och appropå det. I vårt mopedförråd på jobbet har någon under dagen varit inne och kissat på golvet. Fräscht!

Jag känner att lusten av att skriva finns just nu, skulle kunna skriva jättemycket. Men tar det senare för just nu lutar det åt en stunds vila i sängen. Där det ska avnjutas säsongens sista avsnitt av One tree hill.

Jag vet att min uppdatering suger för tillfället. Men jag känner som så att jag har inte riktigt tid, eller lust att sätta mig och skriva framför datorn titt som tätt. Det är för mycket som händer runtomkring mig just nu. Jag försöker hitta ett tempo som passar mig, så jag klarar av arbete, fritid och fotboll. Just nu får mycket av fritiden och fotbollen lida, då jag känner att jag vill jobba så länge jag bara kan. På en höft räknade jag ut att av de ca 60 dagar som är kvar till förlossningen ska jag arbeta runt 25 stycken. Det kanske inte låter så mycket, men jag lovar er att det känns. Varje dag när jag ska ta mig ur sängen känns det, tungt.
Jag minns inte när jag verkligen sov tungt senast. Visst sover jag. Men det blir aldrig den där riktigt djupa sömnen i och med att jag vaknar varannan timma för att jag är kissnödig.

Det jag längtar mest efter just nu (förutom att Bebis ska titta ut förståss) är en hel natts sömn. Det vore guld värt.

Vår minisemester i Orsa var välbehövlig. Slippa laga mat och bara ta dagen som den kommer. Det var skönt. Spenderade många minuter i bubbelbadkaret som fanns på rummet!

Jag vet som sagt att uppdaterningarna är sämst just nu. När orken infinner sig ska jag skriva mer. Hade jag kunnat nu, hade jag gjort det. Men jag tror inte chefen uppskattar att jag tar rast för att blogga…

Barnet

Barnet är nu cirka 40 centimeter långt huvud till fot. Nu börjar det närma sig födelselängden. Många har redan hår på huvudet som kan ha vuxit upp till två centimeter. Barnet har fortfarande inte lagt sig till rätta utan ligger ibland med huvudet nedåt och ibland med huvudet uppåt eller åt sidan.

Vikt 1 800 gram.

Mamma

Din lungkapacitet har ökat från 500 till 800 kubikcentimeter luft per andetag. Det behövs både för barnet och för dig själv. Den ansträngning det innebär att vara gravid kan göra dig andfådd. Bebisen fyller upp större delen av magen. Det kan kännas trångt och tungt. Många kvinnor samlar på sig vatten. Om dina ben är svullna och känns tunga kan du prova med stödstrumpor. Tala med din barnmorska eller hör efter på apoteket. Har du börjat tänka på förlossningen? Känns det bra, roligt, spännande, ångestframkallande, häftigt? Läs om förlossningen här till vänster. Prata med din familj och dina vänner. Din barnmorska finns också där för att reda ut begrepp och lyssna till dina tankar.

Hos barnmorskan/kontroller

I vecka 31 är det dags att besöka barnmorskan igen. Från vecka 31 sker besöken varannan vecka fram till vecka 40 om du väntar första barnet. Har du fött barn förut kan det räcka att komma lite mer sällan även nu. Sedan beror tätheten mellan besöken på om du går över tiden. Barnmorskan brukar nu lyssna på barnets hjärta, känna efter hur barnet ligger, kontrollera ditt blodtryck och hur livmodern och barnet växer. Kanske behövs ett extra urinprov eller blodvärde. Din partner är alltid välkommen att följa med.

Svårt att arbeta

Om du har ett tungt arbete kan du fråga barnmorskan om havandeskapspenning. Har du ont i ryggen eller andra besvär kan du vända dig till en sjukgymnast eller ordna läkarbesök för recept eller sjukskrivning. Du kan också använda din föräldrapenning i slutet av graviditeten.

Imorgon åker jag och Nicklas iväg på en minisemester. Det bär av till Dalarna. Mest för att han varit mycket där som liten och vill se hur det ser ut nu. Jag bokade in oss på ett mysigt hotell i Orsa. Ingen stor håla, men vad gör väl det när vi är där för att koppla av. Vi får en minisvit med utsikt över en mysig liten å. Hotellet såg ut att vara hämtat från en Astrid Lindgren-film, vilket jag verkligen gillar. Billigt var det också! Vi hade kunnat boka två dubbelrum på det här hotellet och fått det för typ 100kr mer än ett dubbelrum på något Scandic, men nu blir det en svit istället, Sweet!

Ska bli underbart att åka iväg lite och bara rå om varandra. Bubbla i bubbelbadkaret som finns på rummet. Njuta av lite god mat och ja så mycket mer begär jag inte.

Man kan väl hoppas på att det inte regnar i alla fall. Om inte annat får vi väl ta med paraply.

Barnet

Barnet växer och växer. Nu börjar proportionerna likna ett nyfött barn. Hjärnan växer och veckar ihop sig mer och mer. För förstföderskor fixeras barnet ofta tidigare än för de som fött ett eller flera barn, då barnet kan röra sig ända till slutet. Nu är det trångt därinne, men barnet kan fortfarande slå kullerbyttor och röra sig ganska fritt. Många mammor säger att om barnet rörde sig mycket i magen är det aktivt även utanför.

Vikt 1 600 gram.

Mamma

Nu har tre fjärdedelar gått av din graviditet, bara tio veckor kvar. Det kan vara bra att fundera lite över hur det kommer att bli när barnet kommit ut. Passa på att göra sånt som du gissar att du inte hinner sedan. Gå på bio, fika med en kompis, gå till tandläkaren eller frisören. Barnets tyngd kan göra det svårt att hålla balansen. Försök tänka på hållningen så att du inte får belastningsskador. Passa på att börja lagra kolhydrater inför förlossningen. Ät rätt, det påverkar mer än du tror och du kan må mycket bättre.

Idag, efter jobbet, ska jag först till Barnmorskan och därefter åker jag till Örebro!
Det är allt för längesedan sist! Har jag träffat Eliten sen Sälen?
Är det verkligen så att vi inte har setts på 14 veckor?! Det kan jag väl ändå inte tro. Men det kanske är så.

Tiden springer så lätt iväg när man inte längre bor om knuten om varndra. *Snyft*

Men skit idet! Idag ska jag i alla fall bege mig mot Örebro för en übertrevlig helg ala Eliten!

Jag är värd det. Behöver skratta av mig och bara umgås i galna vänners lag!

Har 25 minuter kvar tills jag slutar. Vill inte riktigt ta tag i något, men ska börja kamma (sortera upp post) lite smått på något passande postnummer. Men matkoman ligger ännu som ett lock över mig. Tog en snabb lunch, för att hinna skriva av mig lite. Så jag ska börja jobba igen om 2 min.

PS. Jag glömde min telefon hemma idag när jag åkte till jobbet. Tror aldrig att det har hänt tidigare.

I Lördags var jag och Nicklas i Videobutiken för att hyra film.

Jag fastnade för en med en hund på framsidan (tillsammans med Richard Gere) Hachiko – en vän för livet.
Därefter läste jag på baksidan.
Och började gråta.
Det skyller jag INTE på hormonerna.
Jag har bara sådant medlidande med djur att jag börjar lipa sjukt lätt.

Nu har vi även tittat på filmen. Och som jag trodde: storlipade jag.
Jag helt enkelt är för ”vek” för att djur ”råkar illa ut” eller lider. Eller de behöver inte ens göra det. De behöver bara vara söta.

Barnet

Nu börjar det verkligen likna en riktig liten bebis. Pojkar väger ofta lite mer än flickor.

Barnet växer och frodas. Nu är det ungefär lika långt som en vanlig skollinjal, men olika barn är olika långa redan nu.

Vikt 1 400 gram.

Mamma

Barnet och magen fortsätter att växa och det kan kännas som om dina inre organ trängs undan. Fostrets sparkar kan ses utanpå magen. Att känna mycket sparkar är helt normalt. En del känner mindre än andra. Från livmodern ner mot ljumsken går det så kallade livmoderband. När livmodern växer och livmoderbanden tänjs ut kan du känna en smärta som strålar ut mot ljumsken och blygdläpparna. Efter förlossningen drar banden ihop sig och besvären går över. Kanske känner du av förvärkar? Ett bra sätt att slappna av och dämpa dem är att lägga dig i ett varmt bad. När du slappnar av avtar värkarna.

Pappa/partner

Har du börjat boa än? Boande innebär att hemmet och rutinerna iordningställs och ses över inför den nya familjemedlemmens ankomst. Ni kanske köper barnvagn, skötbord, vagga och spjälsäng. Tänk på att vissa barnvagnsmodeller måste beställas i god tid. Var ska skötbordet stå? Vilken barnvagn har fått bäst i test? Måste vi ha en ny barnvagn? Vagga kanske ni inte behöver och spjälsängen kan ni kanske vänta med.

Boandet innebär också att ni organiserar hemmet på andra sätt. Lagar trasiga möbler. Flyttar eller renoverar. Städar i källaren. Målar om och tapetserar. Syr gardiner och vårdar kläder. Bygger ut och renoverar. Allt för att skapa ett välkomnande hem. Gör en lista på vad ni vill ska göras - men ställ inte alltför höga krav på er själva.

Det är helt galet att jag nu varit gravid i 29 fulla veckor. Jag är inne i vecka 30. Det börjar kännas nära nu. Även om det är över två månader kvar. Det är helt sjukt! För ett tag sedan var jag väldigt avundsjuk på de som snart ska föda, det är jag inte längre, för jag är själv snart där! Weee

Jag vet inte hur jag ska beskriva denna smärta jag varit med om idag. Det har varit som ett massivt tryck under revbenen och utåt, eller vad man ska kalla det. Smärtan som varit, går inte att beskriva. Den har fått mig att gråta, skrika och kräkas enbart för att det gjort så förbannat ont.
Jag har försökt få tag på min barnmorska utan något lyckat resultat. Därmed har jag fått leta upp svaret själv på internet. Vilket visserligen inte var någon större svårighet. Hur som helst är det inget att oroa sig över. Det är helt enkelt så att min livmoder nu är så pass stor att barnet kan lägga sig så att det bildas ett tryck över, eller under, bröstkorgen. Så summasumarum; jag får leva med det (fram tills barnet är fött)!
Det positiva i det hela är att det inte är en konstant smärta. Visserligen har den varit från klockan 08 i morse till sent på eftermiddagen idag. Men det jag menar är att jag kommer förmodligen inte att ha det dagligen. Det kan vara en tröst. Men idag, känns det inte som det. För det gör så förbannat ONT!

Men som jag sagt tidigare, jag har en relativt graviditet. Många andra jag har pratat med har det mycket mycket värre.

Smärtan fick mig att efter lunch åka hem från jobbet. Först tänkte jag ”stå ut” men då den bara växte sig större och blev så outhärdlig att jag la en pizza på lastkajen kände jag att det inte är värt det. Efter det har jag ägnat mig åt att försöka hitta en ställning som är bekväm nog för att sova i. För att för ett tag kunna glömma bort smärtan.
Jag kallade även hem Nicklas, som hade tänkt träna efter jobbet. Behövde verkligen den tryggheten som han ger mig. Nu har han legat och klappat mig i håret tills jag somnade. Underbara han!

Jag känner nu att sitta ska jag nog inte göra, isf inte just nu, då det trycker på i revbenen av det. Så det blir åter till sängen för att hoppas på att smärtan ger med sig, till ikväll och imorgon, även om den just nu inte gör på långa vägar lika ont som vid 14-tiden. Urk. Nej, det är ingen smärta jag kan rekomendera. Tacka vet jag huvudvärk, stukade fötter, magknip och sprickor i fingrarna.

Inatt drömde jag något konstigt. Igen. Det händer var och varannan natt att jag drömmer något liknande en mardröm. Jag förknippar mardrömmar med sådana där man exempelvis blir jagad och mördad. Men dessa drömmar är inte sådana. De är mer lite läskiga på ett lätt psykologiskt vis. Jag kan inte riktigt förklara men det är inte behagliga drömmar, det kan jag konstatera.

Det som går genom mina senaste drömmar, som en röd tråd, är barnet och fotboll. För någon natt sedan drömde jag att jag, gravid i 28 veckan, var med på träningen och tränaren sa att vi skulle träna närkamper och glidtacklingar. Han blev skitsur och sa att antingen är jag med eller så lämnar jag laget…

Men den jag hade inatt tar nog priset. Det var den 4 juni och jag kände hur jag plötsligt blev väldigt blöt på benen. Jag insåg snart att vattnet gått och att det snart var dags för det efterlängtade barnet att komma ut. Barnet föddes och det kom ut en mörkhårig söt flicka med blå ögon. Enda problemet var att hon hade väldigt mycket eksem i ansiktet, så att man hela tiden fick smörja in henne i lotion och hålla henne undan solen. Vilket var lite problematiskt då det var mitt i sommaren.
Inte nog med att ha detta lilla barn att hålla reda på, så hade jag också en stor Schäfer. Denna hund tog upp så mycket tid att jag glömde bort barnet. Och långt inne i mig själv viste jag att det var fel, men jag kunde inte göra något åt det.
Detta på grund av att det inte var någon som trodde på mig när jag berättade om att jag fött en liten flicka och visade upp henne. Ingen i hela världen trodde på mig, förutom Nicklas. Men det räckte inte. Mina föräldrar accepterade inte att jag fött förtidigt och stötte bort oss. När vi hälsade på var vi tvungna att lämna den lilla tösen i bilen, för att över huvudtaget komma in.
Jag själv var jätteglad över att äntligen ha blivit mamma, dessutom kände jag att jag kunde njuta av höstsäsongen av fotbollen. Min plan om att vara med i matchen som spelas den 29/8 gick i uppfyllelse. Berättade för min tränare att jag var tillbaka och kunde lira. Men han, liksom alla andra, trodde mig inte. Trots att magen var borta och barnet låg i barnvagnen. Ingenting verkade få mina nära att förstå att jag faktiskt fött barnet och att allt var bra.

Senare fick jag reda på att det berodde på hennes eksem. De tyckte inte hon var lik mig. Då hon var så röd och ”kliig” i huden.
Drömmen fortsatte i detta mönster. Ingen trodde på min historia. Ingen såg hur söt och fin min dotter faktiskt var. De såg bara ett missfoster, på grund av lite eksem.

Jag som mamma, kunde inget göra. Jag tog mitt barn, sa till Nicklas att vi rymmer, börjar ett nytt liv någonstans där mitt barn är accepterat. Jag vägrade leva ett liv där ingen trodde på mig. Speciellt när jag själv var så glad över att fått en välskapt dotter och åter skulle kunna spela fotboll.

Sen vaknade jag.

Barnet

Nu har barnet stora chanser att överleva om det skulle komma. Barnet har ökat i vikt cirka tio gånger de senaste elva veckorna.

Barnet kan fortfarande vända sig ett tag till. De flesta barn fixeras sedan med huvudet nedåt i födelsekanalen fast en del lägger sig istället på sidan eller med stjärten nedåt. Då kan man försöka vända barnet.

Hjärnan börjar forma de olika vecken. Hittills har den varit ganska slät.

Vikt 1 200 gram.

Mamma

Brösten kan börja läcka mjölk. Du kan ha ökat åtta till elva kilo eller mer. Om din blodgrupp är Rh-negativ tas ett blodprov för att se om det bildas antikroppar i blodet. Finns det antikroppar i ditt blod måste det kontrolleras noggrant, eftersom det kan leda till sjukdomar hos barnet. Läs mer om prover under graviditeten till vänster under Kontroller under graviditeten.

Hos barnmorskan/kontroller

I vecka 28 eller 29 är det dags att besöka barnmorskan igen. Om du tycker besöken varit ganska sällan hittills sker de oftare nu. Har du fött barn utan komplikationer förut räcker det om du kommer lite mer sällan framöver jämfört med förstföderskor.

Även den här gången kontrollerar barnmorskan hur livmodern och barnet växer. Med ett speciellt måttband mäter hon avståndet mellan blygdbenet och livmoderns överkant. Sedan skrivs värdet in på en kurva för att följa utvecklingen.

Barnmorskan kontrollerar också ditt blodtryck och ibland tar hon ett extra urinprov eller blodvärde. Din partner är såklart alltid välkommen att följa med. Kanske får ni lyssna på hjärtat genom en ultraljudsförstärkare.

Under hela mitt liv, framförallt nu under de 6 månader som jag varit gravid, har jag varit livrädd för förlossning.

Allt eftersom jag nu mer tänker på det, skrämmer det mig inte lika mycket längre. För ett par veckor sedan hade jag inte ens vågat läsa om andras upplevelser vid förlossning. Jag har känt en slags panik. En rädsla över denna smärta som de säger att det är.

Jag har den senaste veckan börjat läsa lite om det. Med inställningen att om det känns det jobbigt att läsa, är det ju inte värre än att jag kan lägga ifrån mig det jag läser.
Det som dock har slagit mig är att jag efter att jag läst om det, har jag helt ändrat uppfattning. Jag är inte längre rädd.

Jag vet att jag kommer klara av det, trots att det kommer göra ont. Det kommer vara värt smärtan. Smärtan kommer försvinna. Jag kommer till och med glömma smärtan inom ett par dagar. Någonstans i bakhuvudet har jag med mig vad min naprapat sa till mig under mina ”monster-behandlingar” för fötterna, det enda som gör ondare är att föda barn. Den smärtan kunde jag hantera, så varför skulle jag inte klara av ett steg till av smärta?

Det som är det som överraskar mig mest, är att alla de historier jag läser om förlossningar är att jag i 90% av fallen börjar gråta för att det är så fint. Trots all smärta de berättar om, trots allt ”fult” runtomkring. Det får mig att gråta för att det är så fint.

Jag har helt enkelt börjat längta efter min förlossning, istället för att fasa över den.